För tvåhundra år sedan fanns det runt två miljoner hektar ängar i vårt land. I dag är det strax under 7 000 hektar. Den största ytan med ängsflora återfinns annars numera längs vägkanterna, som slås med maskin varje sommar för att inte buska igen. Minst 136 ängar runt om i landet hävdas av Naturskyddsföreningens ideella krafter, en ökning med 13 procent sedan år 2000.
Om ängen blir till betesmark förändras floran, liksom om den fått växa igen och bli skog. För att ängen ska ha kvar sin blomsterrikedom krävs också att den förblir näringsfattig, annars tar hundkäx och gräs över. Har marken en gång konstgödslats är det svårt att få tillbaka ängsfloran. I södra Sverige bidrar också nedfallet av kväve från bilavgaser och fabriker till gödningen av ängarna.
1) Stor blåklocka Den största av våra blåklockor, med styv stjälk och ett fåtal stora klockor.
2) Väddklint Korgblommig växt med stora rödlila blommor och finflikiga blad.
3) Brudbröd Parflikig bladrosett vid marken med många småblad, nästan bladlös stängel och yvig förgrenad gräddvit blomsamling.
4) Gulmåra Den enda måran med gula blommor, barrlika blad i krans, väldoftande.
5) Humleblomster Känns igen på de hängande blommorna med brunlila foderblad.
6) Äkta johannesört Gula blommor, motsatta ovala blad med små ”hål” i. Blandas lätt ihop med fyrkantig johannesört, som dock har tydligt fyrkantig stjälk.
7) Prästkrage Välkänd med vita strålblommor och en kulle av gula diskblommor. Förväxla den inte med baldersbrå, som har dill-lika blad.
8) Gullviva En av ängens mest välkända vårblommor. Fröna behöver naken jord för att gro, trampgynnad.
9) Höskallra Gula blommor i kraftiga ljusgröna foderblad. När höskallrans frön rasslade sades det förr vara dags att slå ängen.
10) Vårbrodd Vårblommande, hela växten väldoftande av kumarin, vilket gör att ängshöet doftar gott efter
slåttern.
